Alla vet vi att det är farligt att sitta för mycket, eller hur? Kroppen är inte gjord för att sitta, den är gjord för att röra på sig. Det vet vi alla, det är inget nytt, men ändå bara blir det så att vi sitter där – på jobbet, i skolan, hemma.

Att veta och att göra är två helt olika saker. Men vi lever i ett samhälle där vi låtsas att det är samma sak. Det börjar i skolan där vi t ex i biologin får lära oss om regnskogar och om hur djup och bred Atlanten är. Men vet någon vad en regnskog är som inte själv har gått i den, eller hur bred Atlanten är om man inte själv seglat över den?

Vi skapar en uppfattning om att vi vet, fast vi inte gör det.

Speciellt tydlig är den här klyftan mellan vad vi vet och vad vi känner i förhållande till vår egen kropp. Det är som om det skulle finnas ett osynligt förbud mot att känna in sin kropp, hur den mår, vad den behöver, hur den upplever olika saker. Det verkar till och med som om det skulle finnas någonting i vårt sätt att tänka, i vår mänskliga kultur, som förbjuder oss att uppleva oss själva och vår kropp.

Hur har det blivit så att kroppen, det som bär upp vårt liv är någonting vi inte vill kännas vid?

Vad skulle det kunna leda till om vi bryter det förbudet?

Peter

Washington Post har gjort en sammanställning över hur kroppen påverkas av för mycket sittande.

http://apps.washingtonpost.com/g/page/national/the-health-hazards-of-sitting/750/